❤️ Support the channel – https://donationer.blogspot.com/ ❤️
#Shorts
IF Elfsborg är en idrottsförening i Borås, med inriktning främst på fotboll.
IF Elfsborg debuterade i Allsvenskan den 2 augusti 1926 i en match mot Örgryte IS och spelade i Allsvenskan oavbrutet fram till 1954.
Under IF Elfsborgs storhetstid från mitten av 1930-talet fram till 1947 bildade IF Elfsborg stommen i det svenska landslaget.
IF Elfsborg har vunnit SM-guld 6 gånger, 1936, 1939, 1940, 1961, 2006 och 2012.
IF Elfsborg grundades som Borås Fotbollslag den 26 juni 1904.
1906 antog IF Elfsborg namnet IF Elfsborg.
Den första framgången kom 1908 då IF Elfsborg blev DM-mästare efter finalseger mot Mariestad.
På tidigt 1920-tal spelade IF Elfsborg också bandy och deltog i svenska mästerskapet i bandy 1922, dock utan att vinna någon match.
När det nationella seriesystemet startade säsongen 1924/25 spelade IF Elfsborg i Västsvenska serien i division 2.
Redan säsongen därpå, 1925/26, vann IF Elfsborg serien och gick vidare till kval till Allsvenskan.
I kvalet till Allsvenskan fick IF Elfsborg möta Halmstads BK och efter att IF Elfsborg och Halmstads BK vunnit varsin match blev det en tredje avgörande match i Göteborg.
Den matchen vanns av IF Elfsborg med 4–1 och Nils Hedihn gjorde alla IF Elfsborgs fyra mål i den andra halvleken.
Det innebar att IF Elfsborg gick upp till Allsvenskan för första gången.
Första säsongen i Allsvenskan, 1926/27, slutade IF Elfsborg på tionde plats, med två poängs marginal till Westermalms IF under nedflyttningsstrecket.
Första allsvenska segern kom för övrigt mot just Westermalms IF.
Därefter etablerade sig IF Elfsborg som ett stabilt allsvenskt lag med en femteplacering redan säsongen därpå, 1927/28.
Säsongen 1930/31 var IF Elfsborg nära att åka ur då IF Elfsborg slutade på lika många poäng som nian IFK Eskilstuna och elvan Redbergslids IK, men klarade sig kvar på bättre målkvot.
IF Elfsborg fortsatte därefter att rada upp mittenplaceringar under början av 1930-talet.
Den 11 september 1927 debuterade Sven Jonasson i Allsvenskan för IF Elfsborg.
Därefter spelade Sven Jonasson i alla IF Elfsborg allsvenska matcher fram till 1943, vilket innebar en svit på 332 allsvenska matcher i följd, än idag rekord.
Totalt spelade Sven Jonasson 409 matcher och gjorde 252 mål för IF Elfsborg under sin karriär.
Sven Jonasson vann även skytteligan två gånger, 1933/34 och 1935/36.
Hemmaplan för IF Elfsborg var under hela den här perioden Ramnavallen.
Den ersattes 1941 av Ryavallen.
Säsongen 1934/35 tog IF Elfsborg IF Elfsborgs första allsvenska medalj, lilla silvret, när IF Elfsborg slutade på tredje plats.
Det skulle dock visa sig att det bara var början på IF Elfsborgs storhetstid.
Säsongen därpå, 1935/36, vann IF Elfsborg för första gången Allsvenskan.
Detta efter att bland annat ha avslutat säsongen med ett dubbelmöte med tvåan AIK Fotboll där IF Elfsborg vann både i Stockholm med 3–2 och hemma på Ramnavallen med 4–1 inför 16 348 åskådare (vilket är publikrekord för Ramnavallen).
En annan minnesvärd match den säsongen var bortamatchen mot IFK Eskilstuna den 19 april 1936 på Tunavallen i Eskilstuna.
Serieledarna IF Elfsborg slog då IFK Eskilstuna, som låg sist i Allsvenskan, med hela 12–2.
Det är än idag IF Elfsborg största vinst och den största vinsten på bortaplan i Allsvenskans historia.
IF Elfsborgs första guldtrupp bestod av Erik Källström, Gillis Andersson, Åke Samuelsson, Sven Jonasson, Karl-Erik Grahn, Erik Lager, Richard Borg, Erik Olsson, Åke Hallman, Arvid Emanuelsson, Axel Ohlsson (målvakt), Henry Lindbom, Einar Jonasson (målvakt), Yngve Öhlander, Axel Stenholm, Gösta Dahl och Rolf Karlsson.
De två säsongerna därefter blev det en femteplats 1936/37 och en fjärdeplats 1937/38.
Sommaren 1938 spelades Fotbolls-VM i Frankrike och flera i det svenska bronslaget var spelare från IF Elfsborg.
Bland annat gjorde Sven Jonasson det hundrade målet genom tiderna i VM.
Säsongen 1938/39 slutade IF Elfsborg återigen på första plats i Allsvenskan.
Denna gång blev segermarginalen till AIK Fotboll på andra plats hela nio poäng.
Framgången fortsatte säsongen därpå, 1939/40, då IF Elfsborg återigen vann Allsvenskan.
IF Elfsborg slutade på samma poäng som IFK Göteborg, men hade bättre målkvot (det var den sista säsongen med målkvot, säsongen därpå infördes målskillnad).
IF Elfsborg de båda guldsäsongerna var i princip desamma, endast tre spelare var endast med 1939 och lika många endast 1940.
Spelarna som var med i IF Elfsborg var Erik Källström, Gillis Andersson, Åke Samuelsson, Sven Jonasson, Karl-Erik Grahn, Arvid Emanuelsson, Einar Jonasson (målvakt), Gösta Dahl, Ragnar Blixt, Knut Johansson, Åke Sandberg, Sture Andersson, Axel Stenholm, Nils Samuelsson, Ragnar Lennartsson, Olle Lindeborg, John Andrén, Holger Magnusson, Ernst Hernkvist, Richard Ödéhn och Knut Jonasson.
Efter en fjärdeplats 1940/41 och en sjundeplats 1941/42 slutade IF Elfsborg tvåa tre säsonger i rad, 1942/43, 1943/44 och 1944/45.
1 Comment
Ja det har vi fan fått